Highway to hell

Hell ain't a bad place to be so I got on the Rock n' roll train. The train is a War machine powered with T.N.T. but Anything goes. I meet Whole lotta Rosie she Shoot to thrill. Over us where is Black Ice. You shook me all night long and then there where thunderstruck and we where shoot down in flames. Hell´s bells are ringing in my ears.

Leva drömmen

Sitter och lyssnar på P4 retro med Clabbe. Fram till nu har det varit ett enda långt pärlband av hits. Som om han samlat ihop alla de bästa låtarna från Rakt över disk tiden och bränner av dem på en rad. Det är inte utan att man börjar fundera när man sitter i ljuset av sommarnatten och lyssnar. Fundera på den tid som var och hur det blev.

När jag var liten lekte vi indian och cowboy i den gamla grusgropen som nu är nästan helt igenväxt. Vi var stora gäng på 10-15 personer och vi var utklädda. För dagens barn skulle man väl få beskriva det som ett TV spel fast man fick springa själv och blev man tillfångatagen kunde man få tillbringa resten av dagen bunden om ingen befriade en. Så småningom blev vi lite äldre och lekte krig. Efter ytterligare en tid ryckte jag in i lumpen och blev kvar. Jag lumpade och jobbade mina första år i de sista skälvande minuterna av kalla kriget. Under vattnet i vår ubåt spanade vi sovjetiska övningar, jagade ubåtar och blev jagade av sovjetiska fregatter med sonarping som fick vattnet att koka. Jag levde min barndoms dröm jag hade min barndoms lek som yrke. Hur blev det vardag?

Vinylsingeln 50 år

Efter jobbet idag (igår egentligen men datorn strulade) hörde jag att vinylsingeln fyller 50 år. Det första jag kom att tänka på var naturligtvis min egen första singel som var ABBA med Waterloo på A sidan och Honey Honey på B sidan. Jag fick den på min födelsedag när jag fyllde 8 år. Direkt när jag tänkt tanken kom jag på att det faktiskt inte var min första singel utan att det var Lasse Berghagen Teddybjörnen Fredriksson många år tidigare men det var ju inget eget val så den räknas inte riktigt.

Jag har faktiskt lite singlar inga oerhörda mängder men allt från vanliga vinylsinglar via maxisinglar till CD singlar. Jo jag har närt en dröm att bli DJ. Mixerbordet har jag kvar och lusten att köpa två Technics SL-1210 blommar då och då upp men bristen på plats gör att jag brukar sansa mig. Jag får nöja mig med att då och då lägga om remmen på skivspelaren till 45 rpm och spela en singel i taget.

Min favorit i singellådan är faktiskt inte min utan den har jag lånat från pappa det är Rock around the Clock med Bill Haley and the Comets (utgiven av Decca om jag inte minns fel). Bill är sedan länge avliden men the Comets rockar vidare. Njut av min första B-sida.

Livvaktens onda öga

Idag mötte jag Prinsen på Riddargatan. Han var på väg för att shoppa lite persedlar i Stureplans utkanter. Det var Prinsen, en medelålders kvinna och en man som såg ut som en korsning mellan en amfibesoldat och en biljettkontrollant som konstant skannade av omgivningen med blicken. Vi kan väl lätt säga att han stack ut lite i sin Tenson liknande jacka.

Eftersom jag letade parkeringsautomat gjorde jag svepanden fram och tillbaka längs med vägen tills jag såg automaten och satte kurs på den och passerade gänget. - Snygg bestickkollektion sa jag inte till Prinsen. Det kanske jag borde så hade han kanske blivit glad. Livvakten hade nog sätt mitt sökande mönster långt innan jag såg dem och redan vid mötet stirrade han stint på mig. Situationen blev nog inte bättre av att jag när kom tillbaka till bilen upptäckte jag att det var förbjudet att stå där jag står i ytterligare 20 minuter. Jag ställer mig därför på motsatt sida gatan och spanar efter Lapplisor ett tag tills jag inser att jag lika gärna kan sätta mig i bilen och lyssna på kvart i fem Ekot. Klockan slår fem och jag är ”home free” så att säga och går ur bilen och ner för backen mot Stureplan bara för att åter möta livvaktens onda öga där han står och stirrar ut genom skyltfönstret.

Lite nöjd måste jag säga att jag är för att någon tycker jag verkar hotfull :). Jag har alltid viljat vara stygg. I övrigt är jag rätt nöjd med att min idé om upplägg i samband med nästa års Prinsessbröllop börjar sprida sig i organisationen, chansen att det blir så har därmed ökat lite.

Ljus i mörkret

Nu börjar vi tack och lov gå mot ljusare tider i allt snabbare takt jag är ingen älskare av vintermörker precis. Vad som är bra med vintermörkret är att man kan njuta av stadens ljus och då särskilt neon- och ljusskyltar. Här är några exempel ut och njut!

En Mästare är borta

Så har en världsmästare lämnat. Ungefär samtidigt som den förste presidenten med afrikanskt ursprung svärs in så lämnar den siste tungviktsvärldsmästaren med europeiskt ursprung jordelivet. I första hand går mina tankar till Ingemars familj men även jag känner en tomhet trotts att jag aldrig träffat eller sett Ingo men jag börjar sakta inse att han är den enda idrotts idol jag haft. Att springa fort, hoppa högt och hoppa långt är bra saker att kunna när man flyr. Att stå öga mot öga med motståndaren i en ring för att ta reda på vem som kan stå upp längst det är något helt annat.

Boxning är rå brutal styrkeuppvisning men ändå värdig. När motståndaren ligger ner beger man sig till neutral ringhörna och väntar på att motståndaren reser sig så man kan fortsätta. Inga sparkar, fälleben och armbågar här inte. Men visst boxning är kanske idag bäst på film när det idag i de tyngre klasserna delas ut oerhört hårda slag.

En väl koreograferad boxnings match på film där hjälten nästan förlorar men vänder och vinner då är det nära till tårar. Det blir inte bättre än så….

Glädje i vintermörkret.

I dag var jag på besök hos en organisation med en väldigt politiskt inkorrekt värdegrund men en desto mer korrekt verksamhet. Ja, jag vet att vissa kanske tycker det är fel men jag har aldrig trott på att påverka genom avståndstagande. De jag känner i organisationen är bra människor så jag upplever att det finns möjlighet för bra diskussioner. Nu lyckades jag väl inte påverka särskilt mycket i kväll eftersom jag inte hann deltaga i samkvämet.

Vad jag ville komma till var att jag i dag var i Frälsningsarméns tempel (heter det tempel?) tillhörande Vasakåren och lyssnade på deras kör Vasa gospel. Frälsningsarmén har fascinerat sen jag gjord ett grupparbete om dom på högstadiet. Jag har även några goda vänner som är aktiva där varav en i kören så det var kul att vara med en kväll och få en titt in i deras värld.

Det var länge sedan jag såg en sådan glädje och lycka som i kören och publiken under framträdandet. Musiken varvades med vittnesmål om hur Jesus och Gud finns till hjälp och stöd i vardagen. Det måste vara fantastiskt att känna detta stöd.

Jag skall erkänna att jag inte är någon stor kännare av gospel. Förra gången jag var på gospel såg jag Andre Crouch och Solid Gospel, dom hade en bättre anläggning men det här var minst lika medryckande. En annan positiv sak med kvällen var att det var inget tungomålstalande vilket jag som sekulariserad människa upplever lite skrämmande.

Även om jag inte delade körens och publikens tro på högre makter blev jag smittad av glädjen. Ja jag tror faktiskt man blir glad och mår bra av att vara med glada människor. Jag kände mig i alla fall betydligt piggare när jag gick där ifrån. Nu har jag rekat och visat närvaro en gång så nästa gång får jag börja påverkansarbetet nästa gång.