En Mästare är borta

Så har en världsmästare lämnat. Ungefär samtidigt som den förste presidenten med afrikanskt ursprung svärs in så lämnar den siste tungviktsvärldsmästaren med europeiskt ursprung jordelivet. I första hand går mina tankar till Ingemars familj men även jag känner en tomhet trotts att jag aldrig träffat eller sett Ingo men jag börjar sakta inse att han är den enda idrotts idol jag haft. Att springa fort, hoppa högt och hoppa långt är bra saker att kunna när man flyr. Att stå öga mot öga med motståndaren i en ring för att ta reda på vem som kan stå upp längst det är något helt annat.

Boxning är rå brutal styrkeuppvisning men ändå värdig. När motståndaren ligger ner beger man sig till neutral ringhörna och väntar på att motståndaren reser sig så man kan fortsätta. Inga sparkar, fälleben och armbågar här inte. Men visst boxning är kanske idag bäst på film när det idag i de tyngre klasserna delas ut oerhört hårda slag.

En väl koreograferad boxnings match på film där hjälten nästan förlorar men vänder och vinner då är det nära till tårar. Det blir inte bättre än så….