Ett ögonblick snart ur tiden

Klockan är strax efter ett när jag stiger ut ur kanslibyggnaden i Karlskrona. Nere vid kajkanten står ett gäng civilklädda ungdomar på en linje. Ett och ett ropas deras namn upp och de får gå fram och hämta sitt betyg av befälen. Jag slänger en blick och tänker inte mer på det. När jag hämtat min väska i bilen och bytt om till civila kläder i gympasalen och är på väg tillbaka är de fortfarande kvar. Ledet är brutet och de står i en klump. Befälet och en representant från staben står en bit bort. Jag stannar till och önskar dem trevlig helg och kollar vad som hänt sen sist vi sågs. Under tiden börja gruppen skingras, många går fram till befälet och tar i hand och säger några ord. En tjej bryr sig inte om befälets framsträckta hand utan ger det generade befälet en stor kram. Vad skall han göra? Han har inte längre något befäl över henne. Hon är fri. Han kramar tillbaka och önskar henne lycka till.

Sakta går de ut genom vakten. Några ensamma, resten i större och mindre grupper men på parkeringen tar det stopp igen. Gruppen samlas, står tätt tillsammans och talar lågmält, någon tittar på klockan bryter sig ut vinkar sätter sig i en bil och kör iväg. Jag startar min bil och kör bort till Klockgrillen för att få i mig lite lunch. Ett av gängen kommer gående medans jag står och väntar på maten. Tjejen som kramade befälet talar i sin mobiltelefon ”- Jag har muckat nu! Så gyyyyt!” hör jag henne säga men känslan återspeglas inte i hennes ansikte, det är snarast sorgset.

Det är muck för några av Mainbasens vaktvärnpliktiga. Ett ögonblick som snart går ur tiden, den 1 juli nästa år läggs plikten vilande och alla blir frivilliga.