Ett ögonblick snart ur tiden

Klockan är strax efter ett när jag stiger ut ur kanslibyggnaden i Karlskrona. Nere vid kajkanten står ett gäng civilklädda ungdomar på en linje. Ett och ett ropas deras namn upp och de får gå fram och hämta sitt betyg av befälen. Jag slänger en blick och tänker inte mer på det. När jag hämtat min väska i bilen och bytt om till civila kläder i gympasalen och är på väg tillbaka är de fortfarande kvar. Ledet är brutet och de står i en klump. Befälet och en representant från staben står en bit bort. Jag stannar till och önskar dem trevlig helg och kollar vad som hänt sen sist vi sågs. Under tiden börja gruppen skingras, många går fram till befälet och tar i hand och säger några ord. En tjej bryr sig inte om befälets framsträckta hand utan ger det generade befälet en stor kram. Vad skall han göra? Han har inte längre något befäl över henne. Hon är fri. Han kramar tillbaka och önskar henne lycka till.

Sakta går de ut genom vakten. Några ensamma, resten i större och mindre grupper men på parkeringen tar det stopp igen. Gruppen samlas, står tätt tillsammans och talar lågmält, någon tittar på klockan bryter sig ut vinkar sätter sig i en bil och kör iväg. Jag startar min bil och kör bort till Klockgrillen för att få i mig lite lunch. Ett av gängen kommer gående medans jag står och väntar på maten. Tjejen som kramade befälet talar i sin mobiltelefon ”- Jag har muckat nu! Så gyyyyt!” hör jag henne säga men känslan återspeglas inte i hennes ansikte, det är snarast sorgset.

Det är muck för några av Mainbasens vaktvärnpliktiga. Ett ögonblick som snart går ur tiden, den 1 juli nästa år läggs plikten vilande och alla blir frivilliga.

Två filmer ett manus?

En ung man är i konflikt med arvet efter sin far. Han antas på en utbildning för officerare men känner han inte riktigt hör hemma där. Under utbildningen blir han kär i en kvinna som också blir kär i honom men han sviker henne och lämnar henne. Hans bästa vän på utbildningen dör. Han vill hoppa av men en av lärarna på kursen övertalar honom att stanna kvar. Han har chansen att bli etta men blir det inte istället blir han en i gänget. Han tar sitt förnuft till fånga och letar upp kvinnan han älskar känslorna är fortfarande besvarade.

Två filmer ett manus eller har jag fel?

Arthur´s day

I dag var det 250 år sedan Arthur Guiness skrev på kontraktet för St James Gate bryggeriet. Mycket bra tycker jag anar hade man inte antagligen inte kunnat njuta en Guiness utanför Irland. Det finns ingen bra Guiness väster om Galway och Öster om Dublin har jag hört. Men när saknaden blir för stor så duger den i Sverige det är helt klart.
Helt klart var också att detta skulle firas och då gärna med en skål för Arthur kl1759 Irländsk tid (nå alla som varit på Irland fårstår ju att detta måste vara dömt att misslyckas, så exakta är dom inte med tid)som rekommenderades på G:s hemsida. Skam och säga tog det mig rätt lång tid (typ tre dagar) innan jag kopplade varför just kl 1759. För er som är lika tröga som mig kan jag ge följande ledtrådar: Vilket år är det i år? Vad blir det om man minskar det med det antal år som gått sedan kontraktet skrevs på?

Dålig på huvudräkning? Mmm 1759 kanske...

Nåväl några arbetskamrater och jag drog ner till Dubliner för att fira med en minst en pint och lite genuin Irish Stew. Även om dom inte hade uppfattat detta med 1759 i baren så hade dom i alla fall fattat att det var ett jubileum för man fick en nyckelring med sin Guiness. För er som missade tillfället kan jag bara beklaga men finn tröst Guiness är alltid god.

Glöm inte bilden längst ner den är nog min favorit "One day only"





---------------------------------------(1/4)------------------------------------

Management utan sågspån

Management från cirkusens manege som i sin tur relaterar till att hantera hästar, att få dem att gå åt samma håll i cirkusens fall. I nycirkusen är hästarna borta (och alla andra djur också) och manegen med sågspån är ersatt av en scen.

I fredags var det nycirkuspremiär för mig hos Circus Soleil och deras föreställning Saltimbanco. Det som kändes nytt och fräscht var att det hände mycket på scen under numren att det var en inramning, i detta fall staden enligt deras hemsida. Numren i sig var också fantastiska men inget jag inte sett förut och de flesta live faktiskt. Det viktiga är att det gjorde inte någoting. Cirkus live är fantastiskt och det är så det skall vara. Efter att sett cirkus på tv under en längre tid hade jag nästan tappat tron på underhållningsformen men efter att ha återupplevt cirkus live på cirkusfestivalen i Karlskrona blev lite frälst igen. Så min rekommendation är res er från soffan möt cirkusen i tälten!

Nära Drottning upplevelse

Japp, nu har det hänt igen en NÄRA upplevelse. Okey, det hände egentligen för ett par veckor sedan men det har ju varit dåligt med bloggandet.

Scouterna hade ett evenemang på Livrustkammaren på slottet med en massa gäster och Kungen och Drottningen skulle vara värdar. Jag skulle vara där och hjälpa till att bära grejer och servera dricka.

Efter ett äventyr med dricka hämtning (som jag skall berätta om senare) så jobbade vi på och snart började kaoset övergå i ordning och vi plockade bort de sista grejerna så det blev fint innan gästerna skulle komma.

När jag reser mig efter att ha plockat upp en låda står det en dam typ 40 cm framför mig. Hon ser väldigt bekant ut. Vis av min nära ÖB upplevelse beslutar jag att tänka först innan jag säger något denna gång. Hjärnan går på högvarv. Jag känner inte igen henne som någon scout som varit med och jobbat. Hon säger hej men en liten bryning det låter som tyska… Nu mer vis efter ovan nämnda tidigare inträffade incident säger jag:

-God afton.

Sedan kommer det en gråhårig man som jag känner igen från enkronorna. Då kopplar hjärnan rätt och jag inser att det är hans fru som stå framför mig och jag är glad för att jag inte sa tjena tjena denna gång.

Varför kan kärringen inte stå still?

Nu är det dags igen att dra igång bloggen och vi börjar framifrån och går bakåt. Den här sommaren har varit en konsertsommar utan dess like med tre stadion konserter AC/DC, U2 och slutligen Madonna. Som sagt vi börjar från slutet och går bakåt.

Av någon outgrundlig anledning får man ju inte ha med sig kamera in på konserterna utan man måste smuggla om man vill ha ett konsertminne som kostar under hundra kronor. Efter ett misslyckat försök att få in systemkameran på AC/DC så blev det att gå över till kompakten. Lättare att få in men sämre bilder ljuskänslighet är väl så där.

Konserten var inte bra men det var ingen konsert egentligen utan en show men vilken show! Problemet var att jag och många andra hade väntat oss en konsert med publikkontakt så jag blev besviken. Till Madonnas försvar kan sägas att jag borde vetat bättre jag såg ju henne på Eriksberg 1990 då var det också show och den var också fantastiskt. Det har uppenbarligen blivit för mycket Bruce på sista tiden så man glömt att uppskatta en riktig show.

Det dröjde ett tag sen växte upplevelsen i fram i efterhand och så här efteråt är jag helt nöjd med showen och upplevelsen. Den enda erfarenhet man kan dra är att man skall aldrig köpa biljetter med sidosikt när det är SHOW.

Och jo, till slut stod hon still!

Live 1988 på Eriksberg död 2009 i LA

En dag som denna kan väl inte någon som är det mista intresserad av musik blogga om något annat än Michael Jackson. Så här kommer min historia.

Mitt möte med MJ började med att min vän Mikael Persson (nu mer Mikael Madefalk kolla gärna på hans bilder här) började tala om en skiva som snart skulle släppas. Han hade hört om den på legendariska Soul Corner med Mats Nileskär som jag aldrig riktigt klarade av. Lät mig därför inte imponeras särskilt mycket men när jag väl fick höra Thriller (LP;n) så ändrade jag uppfattning. Det är inte många dåliga låtar på den skivan.

Sedan kom han till Eriksberg. Jag var väl egentligen mer intresserad av Kim Wild som var förband men när MJ drog igång fanns det nog ingen som inte blev frälst. Det var definitivt en av de absolut bästa konserter jag någonsin sett. Det var då jag förstod vad som menades med uttrycket entertainer, MJ var entertainern personifierad en sång och dans man som jag bara sett på film fram till dess. Det var helt enkelt en magisk kväll. Jag önskar att man hade kunnat frysa tiden där och då och bara minnas den delen av Michael Jackson the King of pop.

Highway to hell

Hell ain't a bad place to be so I got on the Rock n' roll train. The train is a War machine powered with T.N.T. but Anything goes. I meet Whole lotta Rosie she Shoot to thrill. Over us where is Black Ice. You shook me all night long and then there where thunderstruck and we where shoot down in flames. Hell´s bells are ringing in my ears.

Leva drömmen

Sitter och lyssnar på P4 retro med Clabbe. Fram till nu har det varit ett enda långt pärlband av hits. Som om han samlat ihop alla de bästa låtarna från Rakt över disk tiden och bränner av dem på en rad. Det är inte utan att man börjar fundera när man sitter i ljuset av sommarnatten och lyssnar. Fundera på den tid som var och hur det blev.

När jag var liten lekte vi indian och cowboy i den gamla grusgropen som nu är nästan helt igenväxt. Vi var stora gäng på 10-15 personer och vi var utklädda. För dagens barn skulle man väl få beskriva det som ett TV spel fast man fick springa själv och blev man tillfångatagen kunde man få tillbringa resten av dagen bunden om ingen befriade en. Så småningom blev vi lite äldre och lekte krig. Efter ytterligare en tid ryckte jag in i lumpen och blev kvar. Jag lumpade och jobbade mina första år i de sista skälvande minuterna av kalla kriget. Under vattnet i vår ubåt spanade vi sovjetiska övningar, jagade ubåtar och blev jagade av sovjetiska fregatter med sonarping som fick vattnet att koka. Jag levde min barndoms dröm jag hade min barndoms lek som yrke. Hur blev det vardag?

Vinylsingeln 50 år

Efter jobbet idag (igår egentligen men datorn strulade) hörde jag att vinylsingeln fyller 50 år. Det första jag kom att tänka på var naturligtvis min egen första singel som var ABBA med Waterloo på A sidan och Honey Honey på B sidan. Jag fick den på min födelsedag när jag fyllde 8 år. Direkt när jag tänkt tanken kom jag på att det faktiskt inte var min första singel utan att det var Lasse Berghagen Teddybjörnen Fredriksson många år tidigare men det var ju inget eget val så den räknas inte riktigt.

Jag har faktiskt lite singlar inga oerhörda mängder men allt från vanliga vinylsinglar via maxisinglar till CD singlar. Jo jag har närt en dröm att bli DJ. Mixerbordet har jag kvar och lusten att köpa två Technics SL-1210 blommar då och då upp men bristen på plats gör att jag brukar sansa mig. Jag får nöja mig med att då och då lägga om remmen på skivspelaren till 45 rpm och spela en singel i taget.

Min favorit i singellådan är faktiskt inte min utan den har jag lånat från pappa det är Rock around the Clock med Bill Haley and the Comets (utgiven av Decca om jag inte minns fel). Bill är sedan länge avliden men the Comets rockar vidare. Njut av min första B-sida.

Livvaktens onda öga

Idag mötte jag Prinsen på Riddargatan. Han var på väg för att shoppa lite persedlar i Stureplans utkanter. Det var Prinsen, en medelålders kvinna och en man som såg ut som en korsning mellan en amfibesoldat och en biljettkontrollant som konstant skannade av omgivningen med blicken. Vi kan väl lätt säga att han stack ut lite i sin Tenson liknande jacka.

Eftersom jag letade parkeringsautomat gjorde jag svepanden fram och tillbaka längs med vägen tills jag såg automaten och satte kurs på den och passerade gänget. - Snygg bestickkollektion sa jag inte till Prinsen. Det kanske jag borde så hade han kanske blivit glad. Livvakten hade nog sätt mitt sökande mönster långt innan jag såg dem och redan vid mötet stirrade han stint på mig. Situationen blev nog inte bättre av att jag när kom tillbaka till bilen upptäckte jag att det var förbjudet att stå där jag står i ytterligare 20 minuter. Jag ställer mig därför på motsatt sida gatan och spanar efter Lapplisor ett tag tills jag inser att jag lika gärna kan sätta mig i bilen och lyssna på kvart i fem Ekot. Klockan slår fem och jag är ”home free” så att säga och går ur bilen och ner för backen mot Stureplan bara för att åter möta livvaktens onda öga där han står och stirrar ut genom skyltfönstret.

Lite nöjd måste jag säga att jag är för att någon tycker jag verkar hotfull :). Jag har alltid viljat vara stygg. I övrigt är jag rätt nöjd med att min idé om upplägg i samband med nästa års Prinsessbröllop börjar sprida sig i organisationen, chansen att det blir så har därmed ökat lite.

Ljus i mörkret

Nu börjar vi tack och lov gå mot ljusare tider i allt snabbare takt jag är ingen älskare av vintermörker precis. Vad som är bra med vintermörkret är att man kan njuta av stadens ljus och då särskilt neon- och ljusskyltar. Här är några exempel ut och njut!

En Mästare är borta

Så har en världsmästare lämnat. Ungefär samtidigt som den förste presidenten med afrikanskt ursprung svärs in så lämnar den siste tungviktsvärldsmästaren med europeiskt ursprung jordelivet. I första hand går mina tankar till Ingemars familj men även jag känner en tomhet trotts att jag aldrig träffat eller sett Ingo men jag börjar sakta inse att han är den enda idrotts idol jag haft. Att springa fort, hoppa högt och hoppa långt är bra saker att kunna när man flyr. Att stå öga mot öga med motståndaren i en ring för att ta reda på vem som kan stå upp längst det är något helt annat.

Boxning är rå brutal styrkeuppvisning men ändå värdig. När motståndaren ligger ner beger man sig till neutral ringhörna och väntar på att motståndaren reser sig så man kan fortsätta. Inga sparkar, fälleben och armbågar här inte. Men visst boxning är kanske idag bäst på film när det idag i de tyngre klasserna delas ut oerhört hårda slag.

En väl koreograferad boxnings match på film där hjälten nästan förlorar men vänder och vinner då är det nära till tårar. Det blir inte bättre än så….

Glädje i vintermörkret.

I dag var jag på besök hos en organisation med en väldigt politiskt inkorrekt värdegrund men en desto mer korrekt verksamhet. Ja, jag vet att vissa kanske tycker det är fel men jag har aldrig trott på att påverka genom avståndstagande. De jag känner i organisationen är bra människor så jag upplever att det finns möjlighet för bra diskussioner. Nu lyckades jag väl inte påverka särskilt mycket i kväll eftersom jag inte hann deltaga i samkvämet.

Vad jag ville komma till var att jag i dag var i Frälsningsarméns tempel (heter det tempel?) tillhörande Vasakåren och lyssnade på deras kör Vasa gospel. Frälsningsarmén har fascinerat sen jag gjord ett grupparbete om dom på högstadiet. Jag har även några goda vänner som är aktiva där varav en i kören så det var kul att vara med en kväll och få en titt in i deras värld.

Det var länge sedan jag såg en sådan glädje och lycka som i kören och publiken under framträdandet. Musiken varvades med vittnesmål om hur Jesus och Gud finns till hjälp och stöd i vardagen. Det måste vara fantastiskt att känna detta stöd.

Jag skall erkänna att jag inte är någon stor kännare av gospel. Förra gången jag var på gospel såg jag Andre Crouch och Solid Gospel, dom hade en bättre anläggning men det här var minst lika medryckande. En annan positiv sak med kvällen var att det var inget tungomålstalande vilket jag som sekulariserad människa upplever lite skrämmande.

Även om jag inte delade körens och publikens tro på högre makter blev jag smittad av glädjen. Ja jag tror faktiskt man blir glad och mår bra av att vara med glada människor. Jag kände mig i alla fall betydligt piggare när jag gick där ifrån. Nu har jag rekat och visat närvaro en gång så nästa gång får jag börja påverkansarbetet nästa gång.

Bättre men billigare

Igår hittade jag ett oöppnat juice paket liggande i kylen. Kom att tänka på att det kanske var dags att kolla datummärkningen. Bäst före datumet visade sig vara den 23 januari 2009 23:30 som tur var såg jag den vid middagstid så jag han dricka av den innan den gick ut. Inte nog med det jag kände mig lite wild and crazy i morse och drack ur resten utan men.

Men vad tänkte berätta om var mitt besök på Gerda´s i Nossebro. Nossebro ligger lite utanför allfartsvägen och kan lätt upplevas som två rondeller och en T-korsning. Denna gång bestämde jag mig dock för att stanna och ta en fika och valet föll på Gerda´s. Jag hade ätit lunch för inte så länge sedan så det fick bli en kopp kaffe och en dammsugare. Dammsugaren är naturligtvis bakad på plats och inget Delicato fusk, kaffet tar man själv inne i salongen inklusive påtår. Latte finns inte men väl kaffegrädde (det överraskar när man är van vid mjölk). Pris bild? Kaffe ink påtår och en egentillverkad dammsugare 23 kronor. För kaffe och räkmacka scrolla ner. Mysfaktorn kunde vara något högre men Gerda´s är väl värt ett besök.

I en annan del av Fåglum

Fåglum är ju framför allt känt för bröderna Fåglum men det finns en doldis där. Inte vidare centralt utan alldeles i utkanten för att inte säga utanför (man passerar Fåglum skylten innan man kommer fram) ligger en av Sveriges mytomspunna platser. Jag skulle vilja påstå att det är få som växt upp på 70 och 80 talet som inte hört talas om denna plats men det är få som varit där. Jag talar naturligtvis om Ginza. När jag växte upp gick katalogen runt i klassen och vi gick samman och gjorde så stora beställningar att man inte behövde betala porto. Mycket skivor blev det. Det roliga med Ginza katalogen var att det fanns så billiga skivor att man kunde beställa dem på vinst och förlust och chansa att det skulle vara bra. I ärlighetens namn skall jag nog erkänna att det mest var på förlust. Efter mitt spännande stopp vid den kultförklarade kiosken i Korsberga kände jag att det var dags dela med mig av en bild på denna mystiska plats där man faktiskt kan handla skivor, film och mycket annat över disk.

Under mitt besök fick jag svaret på en fråga som jag funderat länge på nämligen hur kommer alla låttitlar in i datorn. Jag hade tankar på att det fanns att ladda ner från skivutgivarna men så var inte fallet utan det mesta skrivs in för hand genom att man tar skiva för skiva och skriver av låtarna på baksidan. Glad att inte jag har det jobbet...

Det riktiga Sverige

Jag glider nu genom ett soligt svenskt landskap täckt av frost med en vacker vårsol som lyser upp det. Att åka tåg har blivit mycket behagligare i och med det att det nu för tiden allt som oftast kostar lika mycket att åka första klass som att åka andraklass och köpa till Internet (vilket ingår i första klass).

Problemet med tåget (och även övriga publika kommunikationsmedel) är ju dock fortfarande att man inte kommer dit man skall utan måste släpa bagage på kollektivtrafik innan man är framme och då brukar man ändå få gå en längre sträcka på slutet. Jag kan bara säga leve bilen! Nu var det kanske inte resan i sig som jag tänkte skriva om så nytt stycke.

När Sverige susar förbi utanför fönstret kan jag inte annat än att fundera över hur har harmoniskt det verkar, i balans och tryggt på något sätt. Inte den känsla jag upplever i Stockholm med omnejd. När man bor och arbetar i Stockholmsorådet är det ganska mycket fokus på hur viktigt Stockholm är för övriga landet. När man är ute i landet verkar de inte alls förstå Stockolms storhet.

Jag kan också med ett leende minnas taktiklektionerna på Marinens Krigshögskola där vi fick lära oss att den typ av anfall vi kunde vänta oss från Ryssland var ett begränsat strategiskt anfall. (Behöver jag säga att vi redan då hade nedrustat så mycket att vi inte kunde slå tillbaka ett invasionsförsök.) Ett överraskande begränsat strategiskt överfall hade till syfte är att tvinga rikets ledning till de önskade besluten genom att rikta förlamande åtgärder mot livsviktiga objekt samt försvarssystemet. Det livsviktiga objektet var naturligtvis Stockholm. Vi var väl flera som ställde ironiska frågor om kraft försörjningen från norr, Göteborgs hamn mm men det var bara att ge upp le i mjugg och fundera på hur många svenskar som skulle offra sitt liv för att befria Stockholm.

Tittande ut över den väldiga Skaraslätten kan jag inte känna annat än att Stockholm mer och mer kännas som en återvändsgränd. Det börjar nog bli dags att fundera på att backa ut och rikta blicken mot det riktiga Sverige.

MOTOWN 50 år

Som en händelse bloggade jag ju lite om Jermaine Jackson i går (i alla fall en av hans hits) och idag upptäcker jag att Motown (där Jermaine Jackson startade sin karriär) fyller 50.

Även de som inte är särskilt intresserade av musik brukar känna till Motown. Mycket bra artister och bra musik Jackson 5, Marvin Gaye, The Supremes, The Temptations, Stevie Wonder och Martha and the Vandellas för att nämna några.

Företaget grundades i januari 1959 av Berry Gordy som hade fått låna 800 dollar av sina föräldrar för projektet. Så säger legenden i alla fall. Till sin hjälp hade han helt klart duktiga studiomusiker i form av The Funk Brothers och den legendariska låtskrivar producenttrion Holland-Dozier-Holland. Ok nog skrivet lyssna och njut.

Mer spänning förr?

Vad har hänt med musikvideon? Har den inte blivit tråkigare? Hände det inte mer förr? Hittade denna när jag botaniserade i 80 talets stuprör. Missade den då men den är ju definitivt värd att offra sex minuter på.

Människans kamp mot maskinen

Ända sedan den första maskinen som hjälpte människan uppfanns har vi haft ett splittrat förhållande till dessa döda ting som ofta med sin styrka hjälpt oss. En maskin kan ofta lösa många människors och eller hästars arbete. Detta är både fantastisk och skrämmande, något som producenterna av filmer och tv serier tagit fasta på. Bra exempel på detta är väl Terminator, Battlestar Galactica och Bladerunner där temat är maskinens revolution mot människan, dess skapare. Dessa exempel illustrerar när det går riktigt fel. I vardagen kan man dock också råka ut för maskinernas revolution i mindre skala. Min senaste kamp mot maskinerierna gick av stapeln idag och motståndaren var min bilradio.

Efter att ha bytt bilbatteri så valde radion att inte starta trots inslag av rätt kod. Detta inträffade i måndags. Det första jag gjorde efter det att det inte funkade med koden var att plocka fram instruktionsboken för att se hur den ansåg att man skulle göra. Som tur var så var instruktionsboken och jag överens om hur det borde gå till. Det var bara att läsa vidare. Om man ville göra ett nytt försök skulle man radera den inslagna koden genom att hålla in ”BAND” knappen. Jag följer instruktionen och det händer absolut inget alls. Den inslagna koden står kvar. Jag följer instruktionen hur man skall radera koden för att försöka på nytt. Det händer absolut inget alls. Nästa steg i processen är att låta anläggningen stå på i en timme sedan kan nytt för sök göras. Eftersom jag ändå skall köra till Stockholm så låter jag anläggningen stå på under resan och försöker slå in koden igen. Det händer absolut inget alls. Jag är nu helt desperat. Jag är så desperat att jag känner att jag måste be om hjälp och då skall man ha klart för sig att en man ber inte om hjälp om han inte är desperat.

Efter att ha låtit problemet vila några dagar tittade jag på ett avsnitt av Battlestar Galactica där cykloner oskadlig gjordes i parti och minut för att få lite inspiration i min kamp mot maskinen. Jag började med att göra dagens ärenden för att få lite värme i bilen (kyla kan få elektronik att uppföra sig konstigt). Jag lossade batteriet för att nollställa allt. Kopplade tillbaka batteriet, slog in koden och radion funkar direkt!

MÄNNISKAN HAR ÄN EN GÅNG SEGRAT ÖVER TEKNIKEN!

Det finns hopp inför maskinernas uppror.

Singin' in the Rain

Och Ivanhoe kan en eftermiddag i soffan bli bättre? Det nya året startade lite sent efter en trevlig kväll och natt i goda vänners lag. Det gällde därför att sätta fart om man skulle hinna ut innan det blev mörkt igen. Trotts att vi går mot ljusare tider så är dagarna fortfarande något korta enligt mitt tycke därför ett snabbt äpple till frukost och sedan ut . Efter en tur runt Amf 1 övningsfält var det dags för en desto bättre lunch.

Efter lunchen sjönk jag ner i soffan och såg de sista minuterna på Singin' in the Rain. Japp jag älskar den här typen av film när man skall slöa lite i soffan. Sång och dans slås bara av Genom vatten och eld med Ester Williams eller långfilm med Elvis Presley.

Vi kan väl säga att lyckliga slut och enken handling är underskattat.