Vi som är från Göteborg åker aldrig hem med sorg!

Det är extra trevligt att åka ned till västkusten när det är valborg för då roar CCC oss med Cortegen. Jag hann hem i god tid till årets Cortege. Det var en trevlig Cortege även i år den bästa någonsin har jag hört. Cortegen gick i år för 99:de gången och har bara haft uppehåll ett år, 1940. Det känns redan som det är läge att försöka se nästa. Det blev även läge för lite kändisspotting. Inte så exotiska kändisar: Erik Blix och Janne Josefsson men ändå.

Till sist en liten ur Cortegeprogrammet: - Det här är min plastmamma - Polly-Ester.

Stiltje

I dag har det inte varit mycket försvarsmakten i tidningarna. Inte som jag sett i alla fall. Det har ju andra sidan gett lite tid för reflektion.

Min första tanke är kopplat till veckans antiklimax. Den franska utredningen av tortyranklagelser i Kongo. Jag vill bara skrika: -Kan inte alla som trodde att Frankrike skulle erkänna att de brutit mot folkrätten räcka upp en hand? Jag skulle så gärna vilja förstå hur ni tänkte. Detta är landet som sprängde en Greenpeacebåt. Vad gör man nu? Ord mot ord?

Det andra man inte kan låta bli att fundera över är hur den eventuella flytten av förband skall gå. Det känns inte som det gick så bra förra gången. När ubåtsflottiljen flyttade till Karlskrona var det väl typ tre familjer som flyttade ner och två av dem har flyttat tillbaka. Hur många följde med till Boden? Inte många kvar av där heller vad jag har hört. Är den kompetens som byggts upp på olika platser inget värt. Är det okej att tappa den kompetensen? Hur lång tid tar det att bygga upp den på en ny plats? Går det att räkna på? Är det intressan?

Många frågor är det :-)

All publicitet är bra publicitet

Det är ju i alla fall vad man säger.

Som försvarsanställd borde man med andra ord vara lycklig i dag då vi har haft två rubriker i Aftonbladet ”Tortyranmälare: Jag blev tystad” , ”Stigsson avskedad” , Svd ”Priset: 29 miljarder kronor” med flera på samma teman. Det enda som kan kännas positivt i detta är väl att Stigsson äntligen blev avskedad. Han har tickat alldeles för mycket pengar redan. Fler flygplan känns kanske inte riktigt som en bra prioriterad satsning av skattepengar just nu. Känns allvarligt talat inte så kul. Försvarsmakten känns inte som ett bra varumärke just nu.....

Knappar i allmänhet och röda i synnerhet

Tidigare i veckan såg jag en liten kille på bussen som vakade som en hök över den röda stopp knappen för att kunna trycka först när det var dags att stiga av. Kom att tänka på att precis så var det när jag var liten också, det var buskul att trycka på knappar särskilt röda.

Vissa saker ändras inte och trycka på knappar är fortfarande ett ganska kul och ofta billigt nöje. När jag var i Pinan (the town later known as Karlskrona) fick jag faktiskt lite av ett lystmäte när vi var ombord på en av de nya korvetterna av Visby typ. I SLC (stridsledningscentralen) finns många kul klappar att trycka på. Många röda var det J. Tyvärr verkade dom ha haft andra med liknande intressen på besök så dom röda var låsta och gick inte trycka på utan nyckel. Lite fusk tycker jag L. Men några kul knappar fanns det att trycka på…. Är det bara jag som är lättroad?

Vad roar sig 4000 människor i Blekinge med en Lördag?

Ok, jag har hånat stockholmarna för att dom alltid tjötar om det stora utbudet som dom sedan inte utnyttjar. Men efter att ha läst Bleka lövet (Blekinge läns tidning) i dag på nätet inser jag hur törstande människor kan bli efter upplevelser. Det är kanske bra att folk vet att att det finns ett utbud så man inte behöver bli så desperat som Blekinge bona. Vad drog då 4000 personer? Här finns svaret och här finns filmen! Mycket nöje!

Onboard air force one

Hade jag tänkt ha som rubrik men nu fick jag flyga air force 7 så då var det inte lika skoj.

Måndagar är sällan min favoritdag i veckan. Vissa är bättre men det blir ju aldrig samma känsla som fredag, eller? Denna måndag började rätt bra ändå. Jag kom upp i planerad tid. Mjölken räckte till müslin (det är annars inte alls ovanligt att någon dricker upp min mjölk mellan söndag och måndag). Rätt tid, rätt plats och rätt utrustning är ju en klassisk klyscha i mitt företag. Glad och hyfsat pigg stegar jag in på Lidingövägen 24 för dagen första möte Jag är på rätt plats, jag har rätt utrustning men tyvärr inte riktigt i rätt tid, mötet är inte förrän nästa vecka. Det är nu jag börjar misstänka att detta inte kommer gå till historien som den bästa måndagen i mitt liv. Det är lite för lång tid kvar för att stanna kvar och vänta på nästa möte utan jag beger mig tillbaka till Banérgatan längs den nu mer klassiska suckarnas väg. Möte två går bra möte tre inställt vilket jag missat. Mmm dagen blev väl inte så mycket bättre utan det var bara att plocka ihop för resan med air force 7 till Ronneby för vidare transport till Pinan. Pinan benämns på kartor ibland Karlskrona. Väl här fick jag en av Statts celler. Måste upplevas inget riktigt fönster utan små fönster två och en halv meter upp precis under taket. Det blir inte svårt för morgondagen att blir bättre …