Livvaktens onda öga

Idag mötte jag Prinsen på Riddargatan. Han var på väg för att shoppa lite persedlar i Stureplans utkanter. Det var Prinsen, en medelålders kvinna och en man som såg ut som en korsning mellan en amfibesoldat och en biljettkontrollant som konstant skannade av omgivningen med blicken. Vi kan väl lätt säga att han stack ut lite i sin Tenson liknande jacka.

Eftersom jag letade parkeringsautomat gjorde jag svepanden fram och tillbaka längs med vägen tills jag såg automaten och satte kurs på den och passerade gänget. - Snygg bestickkollektion sa jag inte till Prinsen. Det kanske jag borde så hade han kanske blivit glad. Livvakten hade nog sätt mitt sökande mönster långt innan jag såg dem och redan vid mötet stirrade han stint på mig. Situationen blev nog inte bättre av att jag när kom tillbaka till bilen upptäckte jag att det var förbjudet att stå där jag står i ytterligare 20 minuter. Jag ställer mig därför på motsatt sida gatan och spanar efter Lapplisor ett tag tills jag inser att jag lika gärna kan sätta mig i bilen och lyssna på kvart i fem Ekot. Klockan slår fem och jag är ”home free” så att säga och går ur bilen och ner för backen mot Stureplan bara för att åter möta livvaktens onda öga där han står och stirrar ut genom skyltfönstret.

Lite nöjd måste jag säga att jag är för att någon tycker jag verkar hotfull :). Jag har alltid viljat vara stygg. I övrigt är jag rätt nöjd med att min idé om upplägg i samband med nästa års Prinsessbröllop börjar sprida sig i organisationen, chansen att det blir så har därmed ökat lite.

Ljus i mörkret

Nu börjar vi tack och lov gå mot ljusare tider i allt snabbare takt jag är ingen älskare av vintermörker precis. Vad som är bra med vintermörkret är att man kan njuta av stadens ljus och då särskilt neon- och ljusskyltar. Här är några exempel ut och njut!

En Mästare är borta

Så har en världsmästare lämnat. Ungefär samtidigt som den förste presidenten med afrikanskt ursprung svärs in så lämnar den siste tungviktsvärldsmästaren med europeiskt ursprung jordelivet. I första hand går mina tankar till Ingemars familj men även jag känner en tomhet trotts att jag aldrig träffat eller sett Ingo men jag börjar sakta inse att han är den enda idrotts idol jag haft. Att springa fort, hoppa högt och hoppa långt är bra saker att kunna när man flyr. Att stå öga mot öga med motståndaren i en ring för att ta reda på vem som kan stå upp längst det är något helt annat.

Boxning är rå brutal styrkeuppvisning men ändå värdig. När motståndaren ligger ner beger man sig till neutral ringhörna och väntar på att motståndaren reser sig så man kan fortsätta. Inga sparkar, fälleben och armbågar här inte. Men visst boxning är kanske idag bäst på film när det idag i de tyngre klasserna delas ut oerhört hårda slag.

En väl koreograferad boxnings match på film där hjälten nästan förlorar men vänder och vinner då är det nära till tårar. Det blir inte bättre än så….

Glädje i vintermörkret.

I dag var jag på besök hos en organisation med en väldigt politiskt inkorrekt värdegrund men en desto mer korrekt verksamhet. Ja, jag vet att vissa kanske tycker det är fel men jag har aldrig trott på att påverka genom avståndstagande. De jag känner i organisationen är bra människor så jag upplever att det finns möjlighet för bra diskussioner. Nu lyckades jag väl inte påverka särskilt mycket i kväll eftersom jag inte hann deltaga i samkvämet.

Vad jag ville komma till var att jag i dag var i Frälsningsarméns tempel (heter det tempel?) tillhörande Vasakåren och lyssnade på deras kör Vasa gospel. Frälsningsarmén har fascinerat sen jag gjord ett grupparbete om dom på högstadiet. Jag har även några goda vänner som är aktiva där varav en i kören så det var kul att vara med en kväll och få en titt in i deras värld.

Det var länge sedan jag såg en sådan glädje och lycka som i kören och publiken under framträdandet. Musiken varvades med vittnesmål om hur Jesus och Gud finns till hjälp och stöd i vardagen. Det måste vara fantastiskt att känna detta stöd.

Jag skall erkänna att jag inte är någon stor kännare av gospel. Förra gången jag var på gospel såg jag Andre Crouch och Solid Gospel, dom hade en bättre anläggning men det här var minst lika medryckande. En annan positiv sak med kvällen var att det var inget tungomålstalande vilket jag som sekulariserad människa upplever lite skrämmande.

Även om jag inte delade körens och publikens tro på högre makter blev jag smittad av glädjen. Ja jag tror faktiskt man blir glad och mår bra av att vara med glada människor. Jag kände mig i alla fall betydligt piggare när jag gick där ifrån. Nu har jag rekat och visat närvaro en gång så nästa gång får jag börja påverkansarbetet nästa gång.

Bättre men billigare

Igår hittade jag ett oöppnat juice paket liggande i kylen. Kom att tänka på att det kanske var dags att kolla datummärkningen. Bäst före datumet visade sig vara den 23 januari 2009 23:30 som tur var såg jag den vid middagstid så jag han dricka av den innan den gick ut. Inte nog med det jag kände mig lite wild and crazy i morse och drack ur resten utan men.

Men vad tänkte berätta om var mitt besök på Gerda´s i Nossebro. Nossebro ligger lite utanför allfartsvägen och kan lätt upplevas som två rondeller och en T-korsning. Denna gång bestämde jag mig dock för att stanna och ta en fika och valet föll på Gerda´s. Jag hade ätit lunch för inte så länge sedan så det fick bli en kopp kaffe och en dammsugare. Dammsugaren är naturligtvis bakad på plats och inget Delicato fusk, kaffet tar man själv inne i salongen inklusive påtår. Latte finns inte men väl kaffegrädde (det överraskar när man är van vid mjölk). Pris bild? Kaffe ink påtår och en egentillverkad dammsugare 23 kronor. För kaffe och räkmacka scrolla ner. Mysfaktorn kunde vara något högre men Gerda´s är väl värt ett besök.

I en annan del av Fåglum

Fåglum är ju framför allt känt för bröderna Fåglum men det finns en doldis där. Inte vidare centralt utan alldeles i utkanten för att inte säga utanför (man passerar Fåglum skylten innan man kommer fram) ligger en av Sveriges mytomspunna platser. Jag skulle vilja påstå att det är få som växt upp på 70 och 80 talet som inte hört talas om denna plats men det är få som varit där. Jag talar naturligtvis om Ginza. När jag växte upp gick katalogen runt i klassen och vi gick samman och gjorde så stora beställningar att man inte behövde betala porto. Mycket skivor blev det. Det roliga med Ginza katalogen var att det fanns så billiga skivor att man kunde beställa dem på vinst och förlust och chansa att det skulle vara bra. I ärlighetens namn skall jag nog erkänna att det mest var på förlust. Efter mitt spännande stopp vid den kultförklarade kiosken i Korsberga kände jag att det var dags dela med mig av en bild på denna mystiska plats där man faktiskt kan handla skivor, film och mycket annat över disk.

Under mitt besök fick jag svaret på en fråga som jag funderat länge på nämligen hur kommer alla låttitlar in i datorn. Jag hade tankar på att det fanns att ladda ner från skivutgivarna men så var inte fallet utan det mesta skrivs in för hand genom att man tar skiva för skiva och skriver av låtarna på baksidan. Glad att inte jag har det jobbet...

Det riktiga Sverige

Jag glider nu genom ett soligt svenskt landskap täckt av frost med en vacker vårsol som lyser upp det. Att åka tåg har blivit mycket behagligare i och med det att det nu för tiden allt som oftast kostar lika mycket att åka första klass som att åka andraklass och köpa till Internet (vilket ingår i första klass).

Problemet med tåget (och även övriga publika kommunikationsmedel) är ju dock fortfarande att man inte kommer dit man skall utan måste släpa bagage på kollektivtrafik innan man är framme och då brukar man ändå få gå en längre sträcka på slutet. Jag kan bara säga leve bilen! Nu var det kanske inte resan i sig som jag tänkte skriva om så nytt stycke.

När Sverige susar förbi utanför fönstret kan jag inte annat än att fundera över hur har harmoniskt det verkar, i balans och tryggt på något sätt. Inte den känsla jag upplever i Stockholm med omnejd. När man bor och arbetar i Stockholmsorådet är det ganska mycket fokus på hur viktigt Stockholm är för övriga landet. När man är ute i landet verkar de inte alls förstå Stockolms storhet.

Jag kan också med ett leende minnas taktiklektionerna på Marinens Krigshögskola där vi fick lära oss att den typ av anfall vi kunde vänta oss från Ryssland var ett begränsat strategiskt anfall. (Behöver jag säga att vi redan då hade nedrustat så mycket att vi inte kunde slå tillbaka ett invasionsförsök.) Ett överraskande begränsat strategiskt överfall hade till syfte är att tvinga rikets ledning till de önskade besluten genom att rikta förlamande åtgärder mot livsviktiga objekt samt försvarssystemet. Det livsviktiga objektet var naturligtvis Stockholm. Vi var väl flera som ställde ironiska frågor om kraft försörjningen från norr, Göteborgs hamn mm men det var bara att ge upp le i mjugg och fundera på hur många svenskar som skulle offra sitt liv för att befria Stockholm.

Tittande ut över den väldiga Skaraslätten kan jag inte känna annat än att Stockholm mer och mer kännas som en återvändsgränd. Det börjar nog bli dags att fundera på att backa ut och rikta blicken mot det riktiga Sverige.