Varför kan kärringen inte stå still?

Nu är det dags igen att dra igång bloggen och vi börjar framifrån och går bakåt. Den här sommaren har varit en konsertsommar utan dess like med tre stadion konserter AC/DC, U2 och slutligen Madonna. Som sagt vi börjar från slutet och går bakåt.

Av någon outgrundlig anledning får man ju inte ha med sig kamera in på konserterna utan man måste smuggla om man vill ha ett konsertminne som kostar under hundra kronor. Efter ett misslyckat försök att få in systemkameran på AC/DC så blev det att gå över till kompakten. Lättare att få in men sämre bilder ljuskänslighet är väl så där.

Konserten var inte bra men det var ingen konsert egentligen utan en show men vilken show! Problemet var att jag och många andra hade väntat oss en konsert med publikkontakt så jag blev besviken. Till Madonnas försvar kan sägas att jag borde vetat bättre jag såg ju henne på Eriksberg 1990 då var det också show och den var också fantastiskt. Det har uppenbarligen blivit för mycket Bruce på sista tiden så man glömt att uppskatta en riktig show.

Det dröjde ett tag sen växte upplevelsen i fram i efterhand och så här efteråt är jag helt nöjd med showen och upplevelsen. Den enda erfarenhet man kan dra är att man skall aldrig köpa biljetter med sidosikt när det är SHOW.

Och jo, till slut stod hon still!

Live 1988 på Eriksberg död 2009 i LA

En dag som denna kan väl inte någon som är det mista intresserad av musik blogga om något annat än Michael Jackson. Så här kommer min historia.

Mitt möte med MJ började med att min vän Mikael Persson (nu mer Mikael Madefalk kolla gärna på hans bilder här) började tala om en skiva som snart skulle släppas. Han hade hört om den på legendariska Soul Corner med Mats Nileskär som jag aldrig riktigt klarade av. Lät mig därför inte imponeras särskilt mycket men när jag väl fick höra Thriller (LP;n) så ändrade jag uppfattning. Det är inte många dåliga låtar på den skivan.

Sedan kom han till Eriksberg. Jag var väl egentligen mer intresserad av Kim Wild som var förband men när MJ drog igång fanns det nog ingen som inte blev frälst. Det var definitivt en av de absolut bästa konserter jag någonsin sett. Det var då jag förstod vad som menades med uttrycket entertainer, MJ var entertainern personifierad en sång och dans man som jag bara sett på film fram till dess. Det var helt enkelt en magisk kväll. Jag önskar att man hade kunnat frysa tiden där och då och bara minnas den delen av Michael Jackson the King of pop.

Highway to hell

Hell ain't a bad place to be so I got on the Rock n' roll train. The train is a War machine powered with T.N.T. but Anything goes. I meet Whole lotta Rosie she Shoot to thrill. Over us where is Black Ice. You shook me all night long and then there where thunderstruck and we where shoot down in flames. Hell´s bells are ringing in my ears.

Leva drömmen

Sitter och lyssnar på P4 retro med Clabbe. Fram till nu har det varit ett enda långt pärlband av hits. Som om han samlat ihop alla de bästa låtarna från Rakt över disk tiden och bränner av dem på en rad. Det är inte utan att man börjar fundera när man sitter i ljuset av sommarnatten och lyssnar. Fundera på den tid som var och hur det blev.

När jag var liten lekte vi indian och cowboy i den gamla grusgropen som nu är nästan helt igenväxt. Vi var stora gäng på 10-15 personer och vi var utklädda. För dagens barn skulle man väl få beskriva det som ett TV spel fast man fick springa själv och blev man tillfångatagen kunde man få tillbringa resten av dagen bunden om ingen befriade en. Så småningom blev vi lite äldre och lekte krig. Efter ytterligare en tid ryckte jag in i lumpen och blev kvar. Jag lumpade och jobbade mina första år i de sista skälvande minuterna av kalla kriget. Under vattnet i vår ubåt spanade vi sovjetiska övningar, jagade ubåtar och blev jagade av sovjetiska fregatter med sonarping som fick vattnet att koka. Jag levde min barndoms dröm jag hade min barndoms lek som yrke. Hur blev det vardag?

Vinylsingeln 50 år

Efter jobbet idag (igår egentligen men datorn strulade) hörde jag att vinylsingeln fyller 50 år. Det första jag kom att tänka på var naturligtvis min egen första singel som var ABBA med Waterloo på A sidan och Honey Honey på B sidan. Jag fick den på min födelsedag när jag fyllde 8 år. Direkt när jag tänkt tanken kom jag på att det faktiskt inte var min första singel utan att det var Lasse Berghagen Teddybjörnen Fredriksson många år tidigare men det var ju inget eget val så den räknas inte riktigt.

Jag har faktiskt lite singlar inga oerhörda mängder men allt från vanliga vinylsinglar via maxisinglar till CD singlar. Jo jag har närt en dröm att bli DJ. Mixerbordet har jag kvar och lusten att köpa två Technics SL-1210 blommar då och då upp men bristen på plats gör att jag brukar sansa mig. Jag får nöja mig med att då och då lägga om remmen på skivspelaren till 45 rpm och spela en singel i taget.

Min favorit i singellådan är faktiskt inte min utan den har jag lånat från pappa det är Rock around the Clock med Bill Haley and the Comets (utgiven av Decca om jag inte minns fel). Bill är sedan länge avliden men the Comets rockar vidare. Njut av min första B-sida.

Livvaktens onda öga

Idag mötte jag Prinsen på Riddargatan. Han var på väg för att shoppa lite persedlar i Stureplans utkanter. Det var Prinsen, en medelålders kvinna och en man som såg ut som en korsning mellan en amfibesoldat och en biljettkontrollant som konstant skannade av omgivningen med blicken. Vi kan väl lätt säga att han stack ut lite i sin Tenson liknande jacka.

Eftersom jag letade parkeringsautomat gjorde jag svepanden fram och tillbaka längs med vägen tills jag såg automaten och satte kurs på den och passerade gänget. - Snygg bestickkollektion sa jag inte till Prinsen. Det kanske jag borde så hade han kanske blivit glad. Livvakten hade nog sätt mitt sökande mönster långt innan jag såg dem och redan vid mötet stirrade han stint på mig. Situationen blev nog inte bättre av att jag när kom tillbaka till bilen upptäckte jag att det var förbjudet att stå där jag står i ytterligare 20 minuter. Jag ställer mig därför på motsatt sida gatan och spanar efter Lapplisor ett tag tills jag inser att jag lika gärna kan sätta mig i bilen och lyssna på kvart i fem Ekot. Klockan slår fem och jag är ”home free” så att säga och går ur bilen och ner för backen mot Stureplan bara för att åter möta livvaktens onda öga där han står och stirrar ut genom skyltfönstret.

Lite nöjd måste jag säga att jag är för att någon tycker jag verkar hotfull :). Jag har alltid viljat vara stygg. I övrigt är jag rätt nöjd med att min idé om upplägg i samband med nästa års Prinsessbröllop börjar sprida sig i organisationen, chansen att det blir så har därmed ökat lite.

Ljus i mörkret

Nu börjar vi tack och lov gå mot ljusare tider i allt snabbare takt jag är ingen älskare av vintermörker precis. Vad som är bra med vintermörkret är att man kan njuta av stadens ljus och då särskilt neon- och ljusskyltar. Här är några exempel ut och njut!