Det riktiga Sverige

Jag glider nu genom ett soligt svenskt landskap täckt av frost med en vacker vårsol som lyser upp det. Att åka tåg har blivit mycket behagligare i och med det att det nu för tiden allt som oftast kostar lika mycket att åka första klass som att åka andraklass och köpa till Internet (vilket ingår i första klass).

Problemet med tåget (och även övriga publika kommunikationsmedel) är ju dock fortfarande att man inte kommer dit man skall utan måste släpa bagage på kollektivtrafik innan man är framme och då brukar man ändå få gå en längre sträcka på slutet. Jag kan bara säga leve bilen! Nu var det kanske inte resan i sig som jag tänkte skriva om så nytt stycke.

När Sverige susar förbi utanför fönstret kan jag inte annat än att fundera över hur har harmoniskt det verkar, i balans och tryggt på något sätt. Inte den känsla jag upplever i Stockholm med omnejd. När man bor och arbetar i Stockholmsorådet är det ganska mycket fokus på hur viktigt Stockholm är för övriga landet. När man är ute i landet verkar de inte alls förstå Stockolms storhet.

Jag kan också med ett leende minnas taktiklektionerna på Marinens Krigshögskola där vi fick lära oss att den typ av anfall vi kunde vänta oss från Ryssland var ett begränsat strategiskt anfall. (Behöver jag säga att vi redan då hade nedrustat så mycket att vi inte kunde slå tillbaka ett invasionsförsök.) Ett överraskande begränsat strategiskt överfall hade till syfte är att tvinga rikets ledning till de önskade besluten genom att rikta förlamande åtgärder mot livsviktiga objekt samt försvarssystemet. Det livsviktiga objektet var naturligtvis Stockholm. Vi var väl flera som ställde ironiska frågor om kraft försörjningen från norr, Göteborgs hamn mm men det var bara att ge upp le i mjugg och fundera på hur många svenskar som skulle offra sitt liv för att befria Stockholm.

Tittande ut över den väldiga Skaraslätten kan jag inte känna annat än att Stockholm mer och mer kännas som en återvändsgränd. Det börjar nog bli dags att fundera på att backa ut och rikta blicken mot det riktiga Sverige.

MOTOWN 50 år

Som en händelse bloggade jag ju lite om Jermaine Jackson i går (i alla fall en av hans hits) och idag upptäcker jag att Motown (där Jermaine Jackson startade sin karriär) fyller 50.

Även de som inte är särskilt intresserade av musik brukar känna till Motown. Mycket bra artister och bra musik Jackson 5, Marvin Gaye, The Supremes, The Temptations, Stevie Wonder och Martha and the Vandellas för att nämna några.

Företaget grundades i januari 1959 av Berry Gordy som hade fått låna 800 dollar av sina föräldrar för projektet. Så säger legenden i alla fall. Till sin hjälp hade han helt klart duktiga studiomusiker i form av The Funk Brothers och den legendariska låtskrivar producenttrion Holland-Dozier-Holland. Ok nog skrivet lyssna och njut.

Mer spänning förr?

Vad har hänt med musikvideon? Har den inte blivit tråkigare? Hände det inte mer förr? Hittade denna när jag botaniserade i 80 talets stuprör. Missade den då men den är ju definitivt värd att offra sex minuter på.

Människans kamp mot maskinen

Ända sedan den första maskinen som hjälpte människan uppfanns har vi haft ett splittrat förhållande till dessa döda ting som ofta med sin styrka hjälpt oss. En maskin kan ofta lösa många människors och eller hästars arbete. Detta är både fantastisk och skrämmande, något som producenterna av filmer och tv serier tagit fasta på. Bra exempel på detta är väl Terminator, Battlestar Galactica och Bladerunner där temat är maskinens revolution mot människan, dess skapare. Dessa exempel illustrerar när det går riktigt fel. I vardagen kan man dock också råka ut för maskinernas revolution i mindre skala. Min senaste kamp mot maskinerierna gick av stapeln idag och motståndaren var min bilradio.

Efter att ha bytt bilbatteri så valde radion att inte starta trots inslag av rätt kod. Detta inträffade i måndags. Det första jag gjorde efter det att det inte funkade med koden var att plocka fram instruktionsboken för att se hur den ansåg att man skulle göra. Som tur var så var instruktionsboken och jag överens om hur det borde gå till. Det var bara att läsa vidare. Om man ville göra ett nytt försök skulle man radera den inslagna koden genom att hålla in ”BAND” knappen. Jag följer instruktionen och det händer absolut inget alls. Den inslagna koden står kvar. Jag följer instruktionen hur man skall radera koden för att försöka på nytt. Det händer absolut inget alls. Nästa steg i processen är att låta anläggningen stå på i en timme sedan kan nytt för sök göras. Eftersom jag ändå skall köra till Stockholm så låter jag anläggningen stå på under resan och försöker slå in koden igen. Det händer absolut inget alls. Jag är nu helt desperat. Jag är så desperat att jag känner att jag måste be om hjälp och då skall man ha klart för sig att en man ber inte om hjälp om han inte är desperat.

Efter att ha låtit problemet vila några dagar tittade jag på ett avsnitt av Battlestar Galactica där cykloner oskadlig gjordes i parti och minut för att få lite inspiration i min kamp mot maskinen. Jag började med att göra dagens ärenden för att få lite värme i bilen (kyla kan få elektronik att uppföra sig konstigt). Jag lossade batteriet för att nollställa allt. Kopplade tillbaka batteriet, slog in koden och radion funkar direkt!

MÄNNISKAN HAR ÄN EN GÅNG SEGRAT ÖVER TEKNIKEN!

Det finns hopp inför maskinernas uppror.

Singin' in the Rain

Och Ivanhoe kan en eftermiddag i soffan bli bättre? Det nya året startade lite sent efter en trevlig kväll och natt i goda vänners lag. Det gällde därför att sätta fart om man skulle hinna ut innan det blev mörkt igen. Trotts att vi går mot ljusare tider så är dagarna fortfarande något korta enligt mitt tycke därför ett snabbt äpple till frukost och sedan ut . Efter en tur runt Amf 1 övningsfält var det dags för en desto bättre lunch.

Efter lunchen sjönk jag ner i soffan och såg de sista minuterna på Singin' in the Rain. Japp jag älskar den här typen av film när man skall slöa lite i soffan. Sång och dans slås bara av Genom vatten och eld med Ester Williams eller långfilm med Elvis Presley.

Vi kan väl säga att lyckliga slut och enken handling är underskattat.

Dansbandskampen

Ok, klockan är åtta det är lördag och jag har beslutat göra ett försök (sista?) med dansbandskampen. Varför kan man fråga sig? Tja det är ju något att göra en lördagskväll istället för att ta itu med städningen som borde göras. Det här med dans och dansband är hur stort som helst i Sverige har jag förstått. Jag har ju ingen större insikt i detta egentligen men jag får lite rapporter från min kollega Sten- Erik som är proffs på det där med dans. Han vekar köra ett par gånger i veckan. För Sten-Erik verkar det vara dansen som är i fokus han har egentligen aldrig diskuterat band. Får ta upp detta med honom… Men det verkar även finnas någon slags idoldyrkan av banden vilket känns lite skumt. Dansband verkar ju var mycket göra covers i slöare takt. Bäst hittills är dock en ”rockversion” av vad har du under blusen Rut.

Nu har ca en timme av programmet gått och det känns som det är väldigt långt. Det är inte tillräckligt tempo för mycket dösnack och rullande låtlistor.

Sammanfattningsvis får jag nog säga att jag har någon slags hat, kärlek fascination för detta med dansbandsmusik. Förstår dock inte riktigt vad som är bra med musiken än…

Varför Flamingokvintetten? Dom var min första dansbandskontakt. Deras buss stod parkerad brevid infarten till Alingsås när vi åkte och lördagshandlade när jag var liten.

Vart tog alla bilar vägen?

Det är ett fenomen som jag funderat över ända sedan jag bosatte mig i Stockholmsområdet nämligen: Var tar alla bilar vägen på vintern? Det började med att det kom lite snö och plötsligt var nästan alla bilar borta från parkeringsplatsen hemma. Jag fortsatte med att konstatera att det även är betydligt mer lediga platser vid jobbet.

Detta måste tyda på att Stockholmarna inte kör bil på vintern. Varför gör de inte det? På sommaren när det är bra väder så är det väl helt ok att åka kollektivt. När bussarna inte kommer och tågen är försenade kan man ju njuta av ljuset och/eller värmen. Värre är det ju på vintern mär man riktigt hör hur bilen skriker –Ta mig jag vill ut och rulla varför skall du stå i regn och snålblåst och ovärdigt knô med sjuka människor när du kan färdas värmt och värdigt i mitt inre! Behöver jag säga att det har blivit många bildagar på sista tiden….

Någon som vet var bilarna tar vägen?