Människans kamp mot maskinen

Ända sedan den första maskinen som hjälpte människan uppfanns har vi haft ett splittrat förhållande till dessa döda ting som ofta med sin styrka hjälpt oss. En maskin kan ofta lösa många människors och eller hästars arbete. Detta är både fantastisk och skrämmande, något som producenterna av filmer och tv serier tagit fasta på. Bra exempel på detta är väl Terminator, Battlestar Galactica och Bladerunner där temat är maskinens revolution mot människan, dess skapare. Dessa exempel illustrerar när det går riktigt fel. I vardagen kan man dock också råka ut för maskinernas revolution i mindre skala. Min senaste kamp mot maskinerierna gick av stapeln idag och motståndaren var min bilradio.

Efter att ha bytt bilbatteri så valde radion att inte starta trots inslag av rätt kod. Detta inträffade i måndags. Det första jag gjorde efter det att det inte funkade med koden var att plocka fram instruktionsboken för att se hur den ansåg att man skulle göra. Som tur var så var instruktionsboken och jag överens om hur det borde gå till. Det var bara att läsa vidare. Om man ville göra ett nytt försök skulle man radera den inslagna koden genom att hålla in ”BAND” knappen. Jag följer instruktionen och det händer absolut inget alls. Den inslagna koden står kvar. Jag följer instruktionen hur man skall radera koden för att försöka på nytt. Det händer absolut inget alls. Nästa steg i processen är att låta anläggningen stå på i en timme sedan kan nytt för sök göras. Eftersom jag ändå skall köra till Stockholm så låter jag anläggningen stå på under resan och försöker slå in koden igen. Det händer absolut inget alls. Jag är nu helt desperat. Jag är så desperat att jag känner att jag måste be om hjälp och då skall man ha klart för sig att en man ber inte om hjälp om han inte är desperat.

Efter att ha låtit problemet vila några dagar tittade jag på ett avsnitt av Battlestar Galactica där cykloner oskadlig gjordes i parti och minut för att få lite inspiration i min kamp mot maskinen. Jag började med att göra dagens ärenden för att få lite värme i bilen (kyla kan få elektronik att uppföra sig konstigt). Jag lossade batteriet för att nollställa allt. Kopplade tillbaka batteriet, slog in koden och radion funkar direkt!

MÄNNISKAN HAR ÄN EN GÅNG SEGRAT ÖVER TEKNIKEN!

Det finns hopp inför maskinernas uppror.

Singin' in the Rain

Och Ivanhoe kan en eftermiddag i soffan bli bättre? Det nya året startade lite sent efter en trevlig kväll och natt i goda vänners lag. Det gällde därför att sätta fart om man skulle hinna ut innan det blev mörkt igen. Trotts att vi går mot ljusare tider så är dagarna fortfarande något korta enligt mitt tycke därför ett snabbt äpple till frukost och sedan ut . Efter en tur runt Amf 1 övningsfält var det dags för en desto bättre lunch.

Efter lunchen sjönk jag ner i soffan och såg de sista minuterna på Singin' in the Rain. Japp jag älskar den här typen av film när man skall slöa lite i soffan. Sång och dans slås bara av Genom vatten och eld med Ester Williams eller långfilm med Elvis Presley.

Vi kan väl säga att lyckliga slut och enken handling är underskattat.

Dansbandskampen

Ok, klockan är åtta det är lördag och jag har beslutat göra ett försök (sista?) med dansbandskampen. Varför kan man fråga sig? Tja det är ju något att göra en lördagskväll istället för att ta itu med städningen som borde göras. Det här med dans och dansband är hur stort som helst i Sverige har jag förstått. Jag har ju ingen större insikt i detta egentligen men jag får lite rapporter från min kollega Sten- Erik som är proffs på det där med dans. Han vekar köra ett par gånger i veckan. För Sten-Erik verkar det vara dansen som är i fokus han har egentligen aldrig diskuterat band. Får ta upp detta med honom… Men det verkar även finnas någon slags idoldyrkan av banden vilket känns lite skumt. Dansband verkar ju var mycket göra covers i slöare takt. Bäst hittills är dock en ”rockversion” av vad har du under blusen Rut.

Nu har ca en timme av programmet gått och det känns som det är väldigt långt. Det är inte tillräckligt tempo för mycket dösnack och rullande låtlistor.

Sammanfattningsvis får jag nog säga att jag har någon slags hat, kärlek fascination för detta med dansbandsmusik. Förstår dock inte riktigt vad som är bra med musiken än…

Varför Flamingokvintetten? Dom var min första dansbandskontakt. Deras buss stod parkerad brevid infarten till Alingsås när vi åkte och lördagshandlade när jag var liten.

Vart tog alla bilar vägen?

Det är ett fenomen som jag funderat över ända sedan jag bosatte mig i Stockholmsområdet nämligen: Var tar alla bilar vägen på vintern? Det började med att det kom lite snö och plötsligt var nästan alla bilar borta från parkeringsplatsen hemma. Jag fortsatte med att konstatera att det även är betydligt mer lediga platser vid jobbet.

Detta måste tyda på att Stockholmarna inte kör bil på vintern. Varför gör de inte det? På sommaren när det är bra väder så är det väl helt ok att åka kollektivt. När bussarna inte kommer och tågen är försenade kan man ju njuta av ljuset och/eller värmen. Värre är det ju på vintern mär man riktigt hör hur bilen skriker –Ta mig jag vill ut och rulla varför skall du stå i regn och snålblåst och ovärdigt knô med sjuka människor när du kan färdas värmt och värdigt i mitt inre! Behöver jag säga att det har blivit många bildagar på sista tiden….

Någon som vet var bilarna tar vägen?

Hjältarna från Boxholm

Hur man tar sig från Mjölby till Boxholm är ju normalt ingen fokus fråga i vardagen. Denna vecka har jag dock beslutat mig för att intressera mig för den frågan. Som ni kanske misstänker var det ingen ide som slog mig från tomma intet utan triggades av att min bil beslutade sig för att sluta fungera utanför Boxholm på måndagskvällen. Ett hjul som muliremmen löper över hade splittrats vilket får till följd att fläkt och generator mm lägger av. Nu är jag på väg tillbaka för att hämta bilen, lagad efter mindre än 48 timmar.

Denna upplevelse, tillsammans med ett par andra upplevelser, har gjort att jag anser mig ha fog för att dra några slutsatser kopplat till bilhaverier.

Det gäller att välja sin plats noga. Skall man få haveri så rekommenderar jag att det antingen inträffar nära hemmet eller ute på landsbygden. Min erfarenhet är att man dels har valt att behålla kopplingen mellan kompetens, intresse och yrke i mycket högre grad utanför storstadsområdet typ jobbar man på mack vet man något om bilar eller är åtminstone intresserad av bilar. Man är dessutom mer hjälpsam. Jag har två erfarenheter nummer ett var när en kompis, hans pappa och jag fick punka strax efter Kiruna en lördag eftermiddag på väg mot Göteborg. Vi lade på det moderna reservhjulet och såg fram emot en marschtakt på 50 km/h. Vi svängde in på en mack i ett litet samhälle som jag inte kommer ihåg vad det heter mackkillen ringer han som har byns gummiverkstad som kommer och fixar vårt däck till originalpris! Hade detta hänt i Stockholm? En liknande händelse upplevde jag i tisdagskväll när jag träffade hjältarna från Boxholm.

Under min färd på snabba vägar mot STO började min batterilampa lysa sedan slutade värmen att fungera och temperaturmätaren gick upp på rött. Jag är inte maskiningenjör men fick ändå en känsla av att detta inte var bra. Jag svängde in på närmaste mack, Bilisten i Boxholm. Där håller John på fixa det sista inför stängningen. Jag berättar om mitt problem och han säger direkt att han har en kompis Johan som är bra på SAAB och ringer honom. Han kommer ner och tittar på bilen (han höll ju ändå bara på att flytta). Konstaterar snabbt felet och erbjuder sig att laga det på torsdagen då han jobbar på gummiverkstaden vägg i vägg med macken. Detta är hjältar i vardagen. Jag var inte tuff vid 21 tiden utanför Boxholm. Heder åt dessa. Och ja jag är nu hemma sedan ett dygn och skriver färdigt bloggen.

Hur man reser?
Hyrbil VH till Boxholm lösa ut bilen innan verkstaden stänger, hyrbil till Statoil Mjölby för inlämning, buss till trafikcentrum Mjölby, väntan, buss till Boxholm centrum, två timmar till buss mot Bilisten tar taxi, egen bil tillbaka till VH via Ljungsbro utflykt på 11 tim ink besök i Ljungsbro.

Kult i Korsberga

När jag på små småländska vägar slingrade mig upp mot Stockholm från Orrefors beslutade jag mig för att se om vägen över Eksjö, Mjölby blivit bättre. Det är inte omöjligt att detta var årets bästa beslut, mer om det senare när jag hinner blogga ikapp.

Nåväl det började närma sig middags tid och jag började spana efter något ställe som serverade mat. Då dök den upp kiosken i Korsberga! För den som inte är insatt kan min upprymdhet vara svårt att förstå men detta är kiosken där Ronny och Ragge träffade Rara Söta Anna.

Check, ännu en kultplats i paritet med MASH platsen, bryggan på Enterprise, baren i CHEERS och agent Mulders kontor besökt ;-) och ja hamburgaren var helt ok.

Jul i glasriket

I förra veckan fick den briljanta iden att jag skulle köra bil till Karlskrona för några möten den här veckan. Framför mig såg jag en tur på torra vintervägar genom ett soligt landskap reflekterande över marinens framtid och ringande lite samtal. Några möten efter lunch i Karlskrona och dagen skulle sluta bra. Behöver jag säga att solen sken när jag knäcke denna geniala idé.

Verkligheten blev en annan. Krypkörning i princip till Oskarshamn på vägar med två spår i och eventuellt omkörningsfil snöfylld. När jag närmade mig Kalmar var klockar närmare tre än tolv som jag hade räknat med, vad göra? Beslutade mig för att flexa ut och åka och hälsa på faster i Orrefors samt ta en lite tur i glasriket istället.

Hamnade så småningom i Kosta. Där hade man skapat julstämning så det bara lyste om det med lampträd typ Lisberg och små mysiga bodar är det skulle bli julmarknad. Nyfiken på julmarnaden? Klicka här!

Nya Kosta är en fantastisk satsning som Torsten Jansson fixat. All ära för det hoppas bara han lyckas rädda detta kulturarv kvar (helst utan att sälja samlingarna). Rekommenderar er alla ett besök. Allt detta dokumenterat för att lägga upp nu när jag äntligen skulle skriva lite blogg igen. Jag får dock bli bilderna skyldig eftersom kabeln för överföring ligger på soffbordet hemma…

P.S Det är i småland som dom riktiga tomtarna bor D.S